1 svar på ”bok om elsa uhr

  1. En sån fin beskrivning av Elsa Uhr!
    Jag spelade på AF:S lekstugor under min studietid på KTH 1961-65 och var, tillsammans med Bernt Carseberg, spelman på resan till Österrike -62.
    På lekstugorna var det bara fiolmusik, men på Jul-lekstugan var Elsa med.
    Efter gröten skulle det spelas jullekar.
    Axel Myrman, Sivert Hellberg, Gösta Bäckström, Bernt Carseberg (kanske någon mer) och jag skyndade till våra instrument för att hinna före Uhret.
    Elsa var ju till åren och och gick sakta, fiolspelarna kunde börja Jul igen i D- eller G-dur. När det byttes till nästa långdans ändrade Uhret raskt till någon b-tonart. Flera b i nästa tonart.
    Minns att jag febrilt försökte hitta melodin när Elsa spelade på de svarta tangenterna…
    Jag var ju i tjugoårsåldern och såg Elsa som Uhrgammal (~min nuvarande ålder), men beundrade hennes spel, musiken flödade ur hennes fingrar.¨
    1988 fick jag jobb som VD på Utvecklingsfonden i Östergötland och fann så småningom berättelsen om hennes morfars väg till musiken. Tack vare Gustaf Hazelius på Torp fick Nils Törnell studera till organist och hade tjänst i Rystad (vår grannsocken) i flera decennier.
    Nils lillebror Pehr Törnell följde honom i spåren och blev organist i Östra Harg (en annan grannsocken). En notbok efter Pehr finns i Visarkivets samling spelmansböcker.

    Trevliga minnen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.