Kort historik

Elsa Uhr 1883-1968

notbokDotter till Lisen Uhr (se nedan). Hon var född Avesta församling och följde med sina föräldrars flyttningar och bodde även efter faderns död nära sin moder. Hon utbildade sig till inredningsarkitekt på Tekniska Skolan i Stockholm men övergick efter ett par års kontorsarbete hos en stockholmsarkitekt till musiken. Först började hon spela handklaver, men “tyckte det gav för litet, så sen blev det bara piano”. Hon var en skicklig pianist och spelade för operabaletten, Balettakademin och KFUM-gymnasterna samt för Svenska Folkdansens Vänner, Folkvisedanslaget och Akademiska Folkdanslaget.

Hon spelade också i privata folkdansföreningar, och kom genom dessa i kontakt med de finare kretsarna i Stockholm. Hon ackompanjerade de stora balettartisterna i Stockholm, som Carina Ari. Hennes repertoar var bred och innehöll klassiska stycken, folkdansmusik, populära sekelskiftesmelodier och spelmansmusik. Den senare kommer till stor del från modern och den övriga släkten Törnell.

Eftersom “Fröken Uhr” levde så länge har hon personligen kunnat förmedla sin mudik till spelmän, som är aktiva idag. Hennes inspelningar finns återgivna på band och hon har efterlämnat en stor notsamling.

Spelmanssläkten Törnell

Magnus Nilsson 1783-1862
Har korn från en släkt, som i flera generationer har bott i Östra Skrukeby i Östergötland. Han arbetade först på sina föräldrars gård i Kyrkbyn. Efter giftermål med Brita Lisa Göransdotter från Lundby by arbetade han som jordbruksarrendator i bygden. Han spelade fiol och var en uppskattad bygdespelman.

Nils (Magnusson) Törnell 1811-1891
Son till ovanstående och född i Fjärdingstad, Östergötland. Han lärde sig tidigt att spela fiol och klaver och fick tidigt en orgelundervisning. Hos komministern Robert Kajerdt i Törnevalla, dar han studerade, bytte han namnet till Tömell. Nils debuterade som organist Östra Harg vid 13 års ålder. Ett livsavgörande möte var det med löjtnant Gustaf Hazelius på Torp. Genom honom utvecklade han ett sång- och fiolkunnande, vilket ledde till akademiska musikstudier i Stockholm. Som musikdirektör kom han som organist till Rystad; en tjänst som han upprätthöll 40 år. Brodern var samtidigt organist i Östra Harg. De sista åren bodde han i Lugnet på Vänge Norrgårds ägor.

Elisabet “Lisen” Uhr, född Törnell 1847-1932
Dotter till Nils Törnell och född i Rystad, Östergötland. Hon spelade piano. Hon gifte sig ovrigt_45med ingenjören Nils Uhr 1877. Dennes far var disponent i Persberg (Färnebo landsförsamling) vid Filipstad och kom från en brukssläkt i Gästrikland. Nils och Lisen bodde på olika platser landet och kom till Stockholm år 1900. Sannolikt hade hon en umgängeskrets som bl a innefattade personer med anknytning till Skansen.

Wilhelm Törnell 1845-1927
Bror till Lisen Uhr. Han var folkskollärare och arbetade bl a i Järna i Sörmland. Hari gifte sig med en klockardotter och arbetade som organist i Färnebo landsförsamling vid Filipstad 1874-1886 och deltog övrigt i musiklivet. Han spelade dåtidens melodier och komponerade mycket eget.

Salomon Uhr 1880-1903
Son till Lisen Uhr. Född i Avesta församling. Följde med sina föräldrars flyttningar till 1902, då han flyttade till Vittsjö i Skåne och blev förvaltare en skola i Emmaljunga. Dessförinnan står han som kontorist. Spelade fiol.

Det fanns även en bror, Nils Vilhelm Uhr, född 1878, som bodde i Spånga från cirka 1905, och fick en dotter, Karin Dagmar Elisabet.

 

Utdrag från tal av Ulla Lundgren vid Akademiska Folkdanslagets 55 års jubileum 1992.

uhr (2)…..Så kommer jag till Elsa Uhr, kallad Uhret av alla som träffat henne Ingen sade dock Uhret till henne, utom möjligen Olle Schager (SFV:s mångårige dansledare och sedan ordförande), som var hennes personlige vän och hade en mycket nära kontakt med henne. Uhret kom från en värmländsk bergsmanssläkt med lång musiktradition. Hon gick genom Tekniska Skolan i Stockholm (numera Konstfack) och arbetade sedan några år som arkitekt. Under denna tid kom hon att bli med i den av Elin Wägner skapade “Norrtullsligan”, där hennes kanske något originella personlighet gjorde sig gällande. Hon övergav ganska snart kontorsarbetet för att ägna sig åt musiken på heltid.

Till Svenska Folkdansens Vänner (SFV) kom hon redan 1910, till Akademiska Folkdanslaget (AF) omkring 1940, där hon ersatte Carin Johansson som pianist. Hon spelade också för folkvisedanslaget och för Operans och Dramatens balettskolor. På dem mötte hon Carina Ari, berömd balettdansös, och ackompanjerade henne vid genombrottet i Paris. Vid Operan var Uhret koreografen Valborg Franchiis pianist.

Vad är väl att säga om Uhrets musik och sätt att spela? Musiken till pardanserna var en blandning av den musik hon under sin uppväxt hört av mor och far, morbröder och farbröder och den sk salongsmusiken i början av 1900-talet. Det sägs att när SFV en gång under andra världskriget hade en uppvisning i ett rumänskt flyktingläger och Uhret spelade började rumänerna sjunga och klappa händerna. På frågan varför svarande Uhret: “Det är väl inte så konstigt, det är en rumänsk folkvisa.” Hon kunde spela en gånglåt som klubba eller schottis. En amerikansk country-dance gjordes om till klubba eller en irländsk dansmelodi till schottis. Allt kunde hon spela med djup inlevelse och fin musikalitet. Att hon spelade med enbart tre fingrar (de andra var krökta) på vänsterhanden kunde man inte märka.

Hennes följsamhet till dansarna kunde, i alla fall de sista åren, ta sig sådana upptryck som att hon drog ut på tonerna nästan till stopp när hon såg att många inte hann med i en invecklad tur. Någon frågade henne en gång om hon bara spelat piano. “Nej, bevars” svarade hon, “jag började med handklaver, men tyckte att det inte gav så mycket, så sen blev det bara piano.” En annan gång blev hon tillfrågad om hon kunde spela fiol och gav svaret: “Det kanske jag kan, men jag har aldrig prövat.”

På tal om fioler kan jag tala om att det inte var så lätt att spela fiol tillsammans med Uhret. Hon bestämde tonarterna och oftast tog hon sådana som kanske är vackra på pianot men svåra att spela på fiol även för duktiga spelmän. Dessutom räckte hennes pianoklang till för att ofta “dränka” fiolerna!

Hennes omvittnade originalitet tog sig även uttryck i hennes sätt att färdas i trafiken. I många år cyklade hon i ur och skur till dansövningarna på cykeln Svea. Vid 70 års ålder bytte hon till bilen Göta. De som åkte med henne i bilen hade ofta hjärtat i halsgropen för att hon brydde som inte mycket om gällande trafikföreskrifter. Huvudsaken var att hon kom fram.